asheswiththelashes

Lite mysko egentligen, men döden är inte något jag har några större problem med. Vissa blir ju helförkrossade även om de inte ens stod den som dog nära. Missförstå mig icke; jag tycker självklart det är synd men alla dör faktiskt så det är lättare att förstå. Nu ska jag inte låtsas att jag inte blev förkrossad när farmor dog, och när min vän dog, men jag kan heller inte påstå att det varit de jobbigaste perioderna i mitt liv. Detta är inte som jag är självisk på något sätt. Det handlar mer om att jag kanske inte fruktar döden så mycket, jag vet att de har det bra där de är nu helt enkelt, och visst saknar jag dem men alla dör nån gång.