asheswiththelashes

Jag såg en tråd på FamiljeLiv för någon dag sedan som jag aktivt deltagit i sedan dess. Den handlar om hur du får dina vuxna barn att flytta hemifrån. Nu är jag visserligen bara 21, men eftersom jag själv är en ungdom och känner många sådana så tror jag att jag kan bidra med en del tips. Jag vet ju vad som fått de i min bekantskap att flytta hemifrån och vad som fått vissa att stanna.

Det verkar speciellt vanligt just hos unga män att de vill bo kvar hemma länge, det handlar om bekvämlighet antar jag. Jag tror vår kultur gör så att det är lättare för en kille som bor hemma att kanske ta hem tjejer eller vara ute på nätterna mycket utan att föräldrarna klagar, är det en tjej blir föräldrarna mer oroliga för saker som våldtäkt och liknande och att de ska träffa en dålig kille tex och därför är nog tjejer mer motiverade rent allmänt att flytta hemifrån för de har inte samma frihet hemma.

Iallafall, jag tänkte dela med mig av några tips som jag la upp i tråden.

Lägger dock upp det som en lista här så det blir lättare att läsa igenom för desperata föräldrar.

• Ring BRIS stödlinje för föräldrar. Ja, ni kommer få massa bra tips här, men de är proffs.

• Ja, det kan bero på depression att ungen inte ger sig ut och letar jobb och lägenhet, men antagligen är han/hon bara lat. Men kolla upp det för säkerhetsskull. Men kom ihåg en depression blir inte bättre av att man är sysslolös, det är ofta just sysslolösheten som försätter en i depressionen.

• Har ni en son och har blivit riktigt desperata så leta rätt på en lämplig tjej åt honom. Ingen har mer eld i baken än en förälskad kille. För nej, det är inte coolt att bo hemma och vara arbetslös när du är 20+

• Låt honom tvätta och städa själv, låt inte honom/henne ha kompisar över (varför ska han ha rättigheter när han inte anstränger sig?), bestäm speciella tider som han/hon ska vara hemma på. Det är trots allt ert hus så då är det era regler som gäller, är han/hon inte hemma i tid så får ni låsa ute honom. Stäng av internet efter en viss tid på kvällen osv osv Egentligen borde han/hon bara få använda internet speciella tider för att söka jobb, alltså på arbetstider.

• Erbjuda honom/henne att få förmåner hemma genom att han/hon hjälper till, tex att om han/hon klipper gräsmattan varje vecka så får han/hon ha internet några timmar på helgen också, så han/hon får igång sin arbetsmoral lite grann.

• När det är för mycket tjat så kan man lätt tappa lusten och orken helt så jag tror inte det är rätt metod att tjata mycket. Tror det är bättre att vara hård och konsekvent utan straff, att ni bestämmer regler sen tjatar ni inte men om han/hon inte fyller era krav så får han "straffen" ni har bestämt.

• På vissa människor biter inte straff. Vissa är så av naturen att de bara blir mer envisa ju mer man straffar dem. Då måste man ha morötter istället, t.ex. att om han/hon går till arbetsförmedlingen två gånger en vecka så får han/hon lite pengar till helgen att roa sig med, sen tjatar ni inte men om han inte fullföljt det så får han/hon inget.

• Testa att säga till honom/henne att han/hon är en vuxen människa nu och ni vet att han/hon är en smart kille/tjej som kan komma långt i livet och ta hand om sig (det är alltid bra att smickra egot för ofta kan man få dåligt självförtroende av att bara gå hemma för man känner att man inte duger till något) men att ni känner att hela familjen har fastnat i de här föräldra-barn rollerna och att ni tror att det kan vara det som hindrar honom/henne och att ni har insett att ni måste acceptera att han/hon är vuxen och kan fatta egna beslut utan att man ska behöva tjata, säg sedan att han/hon får en månad då ni inte ska tjata alls (och då ska ni inte göra det heller)och sen kan ni ha möte i slutet av månaden och se vad han/hon har gjort och hur det har utvecklat sig. Han/hon är säkert trött på allt tjat och ni är nog trötta på att tjata också och ofta funkar det faktiskt rätt bra att visa folk att man litar på att de kan ta ansvar för då vill de ofta bevisa att man har rätt för de blir glada för man litar på dem.

• Testa att försöka se mer på honom/henne som en inneboende, alltså inget tjat om städning eller någonting och tvättar inte han/hon så får han/hon skylla sig själv och han/hon får en egen hylla i kylskåpet och får fixa egen mat och sånt. För om ni hade en inneboende skulle ni väl inte tjata på den personen på samma sätt? Och då kan han/hon få sin egen matkassa som han/hon får klara sig själv på för då lär han/hon sig också lite ansvar samtidigt som han/hon känner att han blir behandlad med respekt som en vuxen människa och då tror jag han/hon blir mer pepp på att bete sig som en vuxen människa också.

Nu kanske ni tycker att vissa av mina tips säger emot varann lite, men det är för att det här är individer vi snackar om. Olika saker fungerar på olika människor. Om det fanns en universal regel för hur man uppfostrar perfekta barn så skulle vi alla känna till den. Man får helt enkelt prova sig fram och se vilken typ ens eget barn är.

Och sen är det jättevanligt även i vuxen ålder det här jag nämnde med att man hamnar i roller. De flesta blir en helt annan person när de är med sin familj. Vuxna människor med egna barn kan helt plötsligt börja bete sig som trotsiga tonåringar när de hälsar på sina föräldrar och samma sak med föräldrarna, de kan börja tjata på sina 40-åriga barn om struntsaker för man fastnar i roller. Och ofta tror jag det kan hämma en för när han bor hemma och speciellt när det är mycket tjat så hamnar han i en roll där han börjar agera defensivt som man gör när föräldrar tjatar och därför kanske han beter sig som om han är mycket mer omogen än han egentligen är.



Hoppas dessa tips var till nytta för någon!